Jens Ulrik Munther

KAPITEL 2

Kategori: DEL 1 - NOVELL 2

 
 
Jag vaknade strax över klockan 10 av ljust från fönstret, snabbt sneglade jag på klockan och detta fick mitt hjärta att hoppa ett slag. Skolan! Jag hoppade upp ur sängen och tog snabbt på mig byxorna som låg på golvet bredvid sen obäddade dubbelsängen och satte upp håret i en slarvig bulle. Den vita tröjan jag hade sovit i fick vara kvar på, jag satt på kaffet och stod och lutade mig mot bänken när jag insåg att... Jag har sommarlov. 
 
Med en suck bytte jag om till morgonrocken och satt mig i köket på de höga barstolarna, jag tog en varm klunk av mitt svarta kaffe eftersom att mjölken hade jag hastigt druckit upp morgonen innan.
Jag satt och kollade ut genom fönstret på det lite tråkiga vädret när min dator plingade till.
 
Juliette:
"Kolla mobilen, har försökt få tag på dig halva natten."
 

Jasså, jag gick med kaffekoppen i handen och med den oknutna morgonrocken till sovrummet och sträckte mig efter mobilen under kudden. Inga meddelanden, inga missade samtal.
 
Jag skrev tillbaka:
Ehm, nej? Står att jag inte fått något. Säkert?
 
"Jag ringer dig nu" Skrev hon innan jag ens han skicka.
 
Jag satt mig ner på sängkanten och kollade ner på displayen. Inget inkommande samtal.
 
"Ingenting händer" Skrev jag.
 
"Really? Äsch ring mig då."
 
Jag tog en till klunk och ögonlocken började släppa, jag låste samtidigt upp mobilen och track på kontakter. 
Men jag kände inte igen namnen, när jag sökte på "Jullan" kom det inte upp något. Konstigt. 
Jag gick sedan till mina sms för att de som det hon skickat kommit fram fast att jag kanske hade råkat läsa det i sömnen. Men icke, det var inte mina sms. Utan helt andra namn. Det var då jag förstod de, det var inte min Iphone jag hade i handen. Utan någon annans. 
 
Jag fick genast panik, mest för att jag ville ha min egna mobil och att jag hade sparat som en tok till den. Plus att alla mina bilder (jag fotade exakt hela tiden) och videos ej skulle komma tillbaka till mig skrämde mig en aning. Men vems kan det här vara? Och vart är min? Vi kan väl inte ha tagit någonannans mobil ch haft min egna i väskan och trorr att detta var min?
 
Jag nästan små sprang till hallen och rotade i väskan, ingen mobil. Med ett lite dåligt samvete vart jag tvungen att gå in och läsa sms:en. För att få reda på vems mobil detta var, kanske hade han/hon min.
 
"Grattis till studenten Fanny!!" Hade denna person skickat till henne.
Om jag ringer Fanny så ser hon ju vilket namn det står på displayen, smart! 
 
Jag ringde genast upp henne och fick ett svar efter ganska många toner.
 
- Fanny
- Hej! Det är Melissa. Bakis eller?
- Skoja inte, mår så himla illa! Sa hon med ett skratt.
- Förstår de, var ganska komsikt att kolla på dig igår, helt borta.
Det blev tyst på andra sidan luren.
- Hallå? Sa jag lite osäket.
- Säg inte att du har, nej sluta!!
- Vadå? Frågade jag förvånat.
- Får jag fråga varför du ringer på Ulles mobil?
- Ulle? Vem i hela friden är det?
- Vad gjorde ni igår då? Frågade hon med ett högst skratt.
- Kan du säga vem denna Ulle är?
- Men Ulrik?! Bennes kompis, han som var här igår. Varför ringer du från hans mobil?
- Ja men jag tror att jag råkade... Typ ta den.
- Hahahah va?
-Ja, alltså inte med menning såklart. Utan att vi har ju exakt likadana mobiler med samma standard bakgrund.
- Haha yeah sure, right dude. Du som säger att jag var helt borta igår.
- Hahah sluta, kan jag komma över eller? Du får hjälpa mig med detta
- Om du vill se mig när jag är som värst, sure. Come on
- Är där om 20. Sa jag och la på.
 
Okej, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Var detta komiskt eller bara riktigt pinsamt?
 
 
 
 
 

KAPITEL 1

Kategori: DEL 1 - NOVELL 2

 
 
Okej, nu var det bråttom. Jag öppnade kylskåpet och halsade från mjölkpaketet medans jag försökte sätta på mina allt för svåra skor att gå i. Sneglade mig snabbt i spegeln med den vita virkade klänningen.Tog tag i väskan och stängde igen dörren med en smäll, sekunden därpå var jag på cykeln påväg in till stan.
 
Tyvärr så måste jag erkänna, jag suger på att hålla tider. Är verkligen kass på det. Jag sneglade snabbt på mobilen och insåg att det endast var 5 minuter kvar till utspringet. Man vill ju inte missa sin bästaväns utspring på studenten. Fatta hur bersviken hon skulle bli på mig?! Detta fick mig att trampa ännu snabbare på pedalerna, men det hjälpte inte ett dugg eftersom att det är näst intilll omöjligt att cykla i chockrosa 13-cm höga klackar. 
 
Där var jag, svettig och anfådd. Äntligen framme vid hennes skola, 2 minuter försenad. Men de hade inte hunnit ut än, som tur var! 
 
-Melissa!
 
Jag vände mig om och såg Fannys bror stå med ett stort plakat i handen, Tilda och Juliette stod också där samt Fannys föreldrar. 
 
- Hej! Urbrast jag med ett stort leende och kom gående mot dom.
 
Innan jag hunnit komma fram hörde jag den stora dörren öppnas och ut kom närmare 50 elever utrusandes, skrikandes. Jublet från "publiken", eller ska jag säga alla nära och kära hördes. Alla samlades med sina familjer och rusandes mot oss kom hon.
 
-
 
Det roliga var över (trodde jag) när jag vinkade henne hejdå nere ifrån flaket, hon hade såklart frågat om jag skulle med. Men jag hade tackat nej. Jag vill att jag ska åka flak första gången när jag tar studenten, man vill ju inte förstöra förväntningarna. Nästa år var det min tur!
Men vi skulle ses hos henne senare ikväll. Jag var ändå illa tvungen att fixa upp mig pga av denna mycket hurtiga cykeltur.
 
Klockan höll på att närma sig halv 10 när jag steg in på Fannys altan, det var runt 40 personer där redan och jag var (bara) en kvart försenad. Jag kollade min spegelbild snabbt i hennes fönster innan jag hälsade alla hej. Vet inte direkt om mitt val (från den vita virkade samma morgon till en svart tajt klänning) skulle imponera. Nej, inte direkt. Den var väldigt basic, och med den hade jag bara vita låga converse. Jag hoppades att det inte var för enkelt. 
 
Jag satt mig ner med alla de andra på baksidan av huset, Fanny hade en pool. Ingen super stor, men mysig var den. Med solnedgången i bakgrunden, musiken från hörlurarna, de goda drinkarna och sociala sällskapet kunde nog detta bli en riktigt lyckad kväll. 
 
Fannys bror och några av hans vänner (antar jag) stod vid grillen, där män hör hemma enligt dem. Vi skulle äta och prata, inte dricka oss fulla och glömma allt. Vilket jag ändå inte gjorde, drack tills jag spydde. Ehm tack, men nej tack.
 
Jag fick turen att sätta mig bredvid Fannys bror, som förövrigt heter Benjamin och hans kompisar. De satt och diskuterade vilt om allt möjligt, från vilket märke man skulle ha på byxorna till USA och Obama. Jag hade Moa till sällskap att sitta och skratta med till denna oseriösa debatt. 
 
När klockan blev halv 12 drog vi oss in i huset, nu var vi bara ca 20 personer kvar och de flesta var samlade i Fannys kök. Själv gick jag in i vardagsrummet och satte mig med en duns i soffan. Dörren till altanen öppnades och en av Benjamins kompisar(en av de dom hade grillat och varit med i debattrn) försökte bära in massa tallrikar och glas till köket, han drog igenom handen i hårer och drog upp byxorna sekunden efter vilket såg ganska klumpigt ut, eftersom att han höll på att tappa allting.
 
-Tja! Sa han och skrattade lite smått när han såg mitt ansiktsuttryck.
- Need a hand? Frågade jag när jag steg upp ur soffan och ställde ifrån mig min Loka på bordet.
- Gärna! Sa han och räckte mig tallrikarna.
 Jag tog dem med ett leende och gick in i köket och ställde de på bänken.
 
Han kom in i köket efter mig och ställde glasen på samma ställe. 
 
- Ulrik. Sa han med ett snett leende och tog fram sin hand efter han hade torkat av den på jeansen.
- Melissa. Sa jag och besvarade handslaget.
  

INLEDNING

Kategori:

 
Jag vaknade av att han mjukt klev upp hur sängen och klumpigt försökte få på sig sina svarta jeans, skärpet klingade till och jag låg i sängen med kisande ögon.Sedan gick han med snabba steg ner för trappan. Jag själv låg kvar lite i sängen innan jag satte mig upp och snabbt drog på mig min mysiga morgonrock. Jag gick med försiktiga steg ner för trappan. Jad drog bak håret och skulle precis göra iordning frukost när jag hörde hans steg bakom mig, jag log svagt.
 
- Godmorgon! Sa han med en hes stämma och kramade om mig bakifrån.
- Godmorgon, sa jag tillbaka med en snabb kyss.
 
Han ställde sig bredvid mig och satt på sitt kaffe medians jag gjorde iordning min egna frukost. Sedan kom Tobias in i rummet och satt sig ner vid köksbordet.
 
-Tja Tobbe! Sa han och nickade mot honom.
- Ah hej. Svarade han tillbaka. 
 
Det här var en helt vanlig morgon hos mig, min storebror och pojkvän kom kanske inte super bra överens med varandra. Men hyffsat, och jag är nöjd med det. Allt var på plats nu, det kändes bra. Jag hade allt som gjorde mig lycklig. Jag vände huvudet åt Ulrik medians han höll på att hälla sitt kaffe i en mugg och log mot honom som en idiot.
 
-Vad? Sa han och skrattade precis när han skulle ta en klunk.
- Inget, sa jag med samma leende.
 
Hur vi träffades? Det är en lång historia, och den kommer ni snart få höra.

THE END

Kategori: + DEL 3.

 

Vadå göra slut? Då springer jag ju bara ifrån våra problem, jag älskar honom. Ja, men funkar vårat förhållande? Vi borde egentligen prata först.

Han kom stampandes in i rummet, helt blöt. Han log ett nervöst leende och fick fram ett "hej!"
- Jag lånar din dusch?
Jag nickade där jag stod, armarna i kors.

När han hade stängt dörren bakom sig kastade jag mig ner i sängen med en duns, hur hade min osäkerhet börjat? Han hade suttit i bastun, helt förstörd. Han sa att han ville åka bort med mig för att fixa till vårat förhållande efter bråket. Vi åkte till Norrland men, jag förstörde det, han förskänar inte att ta skit för mina misstag. Men var vårt förhållande lika starkt som för ett år sedan?...

-------

När han kom ut ur duschen sneglade han på madrassen, jag såg i hans ögon hur besviken han vart. Inte för att han var tvungen att sova bredvid mig, men alltså. Det är ju ett tecken på att man vill ha avstånd. Jag harklade mig.

- En kompis sov över igår, och jag orkade inte städa upp...
Lät det trovärdigt?
Han log av lättnad och satt sig på sängen med mig. Han luktade gott, och hans hår blötte ner hela täcket. Haha.
Han tog en slinga av mitt hår och la det bakom mitt öra, jag gav honom inte ens en blick.
- Kom igen, vad är det? Sa han tillslut.
- Ingenting.
- Ingenting? Upprepade han.
- Nej, jag är bara trött. Sa jag och kollade på hans läppar. Varför tvekade jag ens?

Jag böjde mig fram och kysste honom mjukt. Hans leende efteråt, man vill ju bara stanna tiden.

Han ställde sig upp och kollade på mig.
- Vadå? Sa jag.
- Mina kläder är blöta...
- Haha! Jag kommer. Sa jag och gick mot Adams rum.

Han var i köket, så jag tog snabbt en grå tjocktröja, ett vitt linne och ett par svarta shorts. Jag kastade dom på Ulrik och log.
- Varsågod!

------
Rummet var släckt, det var nästan helt mörkt. Jag låg i sängen och blundade när jag kände hans andetag i nacken.
Jag vände mig om, han var vaken.
- Kan du inte sova? Fråga han avslappnat.
- Nej...
Jag la mig tätt intill honom med huvudet på hans bröst. Han skrattade hest och la armarna om mig, kysste mig på pannan och viskade - jag älskar dig. Hans hesa röst gjorde mig knäsvag.
Jag kramade honom ännu hårdare och började gråta tyst, jag skulle aldrig klara mig utan honom. Aldrig.

 

THE BREAKE UP

Kategori: + DEL 3.

 

Varför var vi egentligen här, i Norrland? Varför måste vi lösa våra problem här? Jag satte på mig ljusa Levis shorts och ett svart linne, gick upp och satte mig i soffan. Jag hade ju inget annat att göra.

- Jag ska ta en dusch! Sa han och gick ner för trappan.

Jag hann inte svara innan han var borta. Jag ville inte ens va här, jag ville hem. Jag ville inte sitta i den här soffan och kolla in i väggen hela dagen. Jag ville reda ut vårat förhållande hemma, inte i en stuga mitt i ingenstans.
Jag gick ner för trappan och tog ner den kalla handtaget till toaletten. Låst. Jaja, så nu låser vi dörrarna för varandra också? Jag bankade hårt.

Jag hörde hur vattnet stängdes av och han öppnade försiktigt dörren med bara en svart handduk runt midjan.
- Jag vill inte vara här.
Ulik kollade på mig som ett frågetecken.
- Jag vill inte vara här, jag känner mig så jävla isolerad och ensam. Jag har ingenting att göra, seriöst. Vad fan gör vi här? Jag vill hem.
Jag började gråta, inte böla. Men tårarna bara rann sakta ner för mina varma kinder.

Ulrik skakade på huvudet .
- Kom hit. Sa han lugnt och kramade om mig. Jag pressades mot hans varma kropp och andades in lukten. Varför skulle allt vara så himla komplicerat?
Jag släppte honom och kollade bort, torkade tårarna.
- Vi åker imorgon, jag lovar. Sa han lungt med sin hesa röst. Jag kollade upp på honom, hans blonda blöta hår, fina leende. Varför älskade jag honom så?

Två veckor senare...

Jag provade den sista klänningen i provhytten, den var alldeles för liten. Fan, jag som passade i 32 förra sommaren! Jag betraktade mug långsamt i spegeln, mitt tunna svarta bruna hår, mina hårt ifyllda ögonbryn, bruna ögon och naturligt rosa läppar. Klänningen skull passa mig perfekt, bara lite till... Jag försökte få på mig den med all kraft jag hade. Fuck. Jag nästan drog av mig den svarta tajta skinnklänningen och lämnade den kvar i provhytten när jag gick med bestämda steg ut från Top Shop i Stockholm.

Jag visste inte vad jag skull ha till avslutningen, alla hade redan valt klänning. Och här står jag och får inte på mig den klänningen jag har planerat att ha i 2 veckor, såklart händer detta mig också. Jag gick med snabba steg till Gina Tricot med hoppet att hitta något bättre än jeans och en stickad tröja. Det gjorde jag, det fick bli en svart kjol. Med vad har jag ingen anning, men i värsta fall tar jag bara en vit topp. Med kassen i handen och chai latten i andra gick jag med långa steg till bussen. Att det regnade gjorde inte dagen bättre. När jag äntligen satt mig med en suck i bussen tog jag fram mobilen och hörlurarna. Don't Wake me Up med Chris Browns ljuvliga röst hördes i öronen.

Plösligt satt det någon bredvid mig, men varför? Hela bussen var ju tom. Dagen kan ju inte bli mycket bättre. Sedan stängdes mobilen av, inget batteri. Gode Gud, kommer jag bli påkörd idag också?

När jag äntligen var hemma bytte jag om till en stor t-shirt och la mig i sängen. Jag loggade in på Facebook och kollade runt på de senaste statusarna. Plösligt skrev någon i chatten.

- Kan jag komma till dig?
Ulrik, vi hade inte pratat på de senaste två veckorna, och nu vill han bara komma över sådär?
- Är du hemma? Skrev jag tillbaka.
- Nej, jag är helt genomblöt och står utanför stationen. Kom igen? Jag behöver någonstans och sova.
- Kom då.

Jag la ner datorn och hämtade madrassen, la dit det svarta täcket och den vita stora kudden. Sedan satt jag på tv:n och låg i min stora dubbelsäng. Var det konstigt att jag tog fram madrassen? Vi är ju trotts allt fortfarande tillsammans. Eller är vi?
Jag hörde de knackningarna han brukade, det ekade i hela huset. Adam öppnade, nu gäller det. Jag skulle göra slut.

 

VAD TYCKER NI?

Kategori: Allmänt

Får jag börja med en ny novell? Känner att jag inte kommer någon vart med Paulina och Ulrik...
Fina skor jag har va?!:)

Jag hade tråkigt...

Kategori: + DEL 3.

Jag grep tag om nycklarna i hallen och sprang ut, ut på baksidan av stugan. Jag hörde honom springa bakom mig. Bakom huset stod den. Den svarta snö scortern jag och Adam jämt åkte på. Fast jag satt alltid bakom honom, den här gången skulle jag köra!

Jag satt på mig den klumpiga hjälmen och satte mig på den mjuka sitsen, vred om nyckeln och hörde den svaga motorn sättas på. Den var kanske inte den modernaste, men den funkade. Ulrik stod och kollade på mig som om jag var helt galen och höll hjälpen under armen, hans rufsiga hår stack ut bakom den svarta mössan.

- Kom igen, sätt dig! Sa jag och gasade.
- På den där? Kan du köra? Frågade han och gav mig en misstänksam blick.
- Såklart jag kan?
Han satte sig bakom mig och höll ett stadigt grepp om min midja.
- Rädd? Frågade jag.
- Det skulle jag nog inte påstå.
- Redo?
Han hann inte svara innan jag la gasen i botten.

Eftersom att jag inte hade kört på ett tag körde jag lite oroligt i början, men efter ett tag kunde jag hantera den som vanligt. Vi körde inte speciellt snabbt, eftersom att Ulrik protesterade varje gång jag gasade lite extra. Efter att jag hade hållit på välta scorten 2 gånger med resultatet av skratt, från båda av oss. Var vi framme, jag ställde den utanför ingången och vi gick in i den ovanligt lilla men varma kiosken, tack och lov.

Vi kom ut med de nödvändigaste sakerna. Mjölk, Toapapper, Bröd, och Smör osv. Sedan till de onödiga, godis, läsk. Som jag bara var tvungen att köpa. Haha.

Efter halva vägen hem ropade han bakom mig. "Stanna!"
- Vadå? Sa jag när vi hade stannat längst vägen. Jag tog av mig den varma hjälmen och håret blåste med vinden.

- Nu är det min tur! Sa han självsäkert.
- Realy? Frågade jag ironiskt.
- Realy. Upprepade han och satte sig på förar platsen.
- Lycka till, jag vill gärna leva när vi är framme.
- Jag ska göra mitt bästa!

Jag tog tag i hans midja och lutade min kind på hans rygg och blundade.

När vi kom hem packade Ulrik upp maten och ja gick ner och bytte om till
. Efter att jag legat i sängen och slöat i en halvtimme gick jag ovilligt upp med trötta steg. Jag släpade mig själv till badrummet och låste om. Min spegelbild var inge vidare, mitt röd bruna hår var rufsigt och stod åt alla håll, min stora svarta tröja hängde pösigt på min varma kropp.Jag sköljde ansiktet med kallt vatten och borstade håret små slarvigt.

+

Kategori: Allmänt

Sluta göra reklam fö era egna noveller i kommentarna tack.

SVAR:

Kategori: +SVART PÅ TAL

SVAR: Fy vad dåligt samvete jag fick. Jag kommer INTE gå och bli en som avgudar 1D eller något, som alla börjar göra. Ulrik har jag absolut inte tröttnat på och kommer inte göra på ett bra tag, oroa dig inte fina du!<3

SVAR!

Kategori: +SVART PÅ TAL

Svar:
(Menar inget dumt,men vill bara att alla ska ha detta klart för sig!)

Jag klandrar inte ner på andra noveller, var i hel friden har du fått det ifrån? När har jag sagt att alla skriver likadant som mig?! Dom härmar inte mig! När jag säger att alla skriver om samma sak menar jag att alla handlar om "Ulrik". Att alla skriver OM samma sak. Do you get the differens? Att det inte skulle göra något om min försvann. Var kommer det negativa in? Det är klart att alla får skriva Ulrik noveller, har jag sagt att dom inte får? Känner bara personligen att det inte händer något om min försvinner.

Och att det finns andra Ulrik noveller är bara ren fakta, jag var inte direkt den första heller.
Nej ingen vill härma mig, har inte sagt det heller? Asså va? Varför har du tagit allt så... Fel?

Tack att du tycker att den är bra i alla fall :)

IN MY HEAD

Kategori: + INFO

Alltså, jag känner att jag inte kommer någon vart med den här novellen, jag vet att dom ska till USA. Men sen då?Det finns så många Ulrik noveller nu, jag var en av de första. Känns onödigt att skriva... Alla handlar ju om samma sak.

KAPITEL 19.

Kategori: + DEL 3.

GRATTIS SARA!
http://wishing.blogg.se
Du ville höra min åsikt, jag tycker du skriver detaljerat och får med vardagliga saker som gör så att man fastnar. Grymt! Kram på dig tjejen.
-

Nästa dag vaknade jag lagom sent. Jag hade en otrolig huvudvärk utav någon oförklarad anledning. Jag klev ur sängen med ett gäsp. Klädd i den största tröjan jag kunde finna i Ulriks garderob igår kväll. Han syntes inte till. Vart kunde han möjligtvis hålla hus? Jag lyfte upp mitt hår och satte upp den i en hästsvans samtidigt som jag gick mot badrummet. Jag ställde mig framför spegeln och tog min tandborste och borstade tänderna. Plötsligt hörde jag att någon kom. Jag steg ut ur badrummet med tandborsten i munnen och såg att Ulrik stod vid ytterdörren och klädde av sig sina skor. Jag spottade hastigt ut tandkrämen och sköljde munnen.
- Vart har du varit? Frågade jag och gick fram mot honom.
Han satte sig ner på sängen med ett suck. Jag satte mig på hans knä.
- Jag skulle bara ordna biljetterna. Sa han med en hes stämma.
- Till...?
Han log busigt mot mig, med hans obeskrivligt vackra leende.
- IKEA! Brast han.
Jag suckade smått irriterat.
- Allvarligt nu Ulrik? Sa jag och kollade på honom allvarligt.
- Haha, nejmen jag tänkte att vi kanske skulle kunna åka till Norrland.
Jag kollade på honom förvånat och klev nu ur hans knä.
- Åh, Ulrik säg inte... Jag vill inte till våran stuga. Finns nästan inget kul där.. Muttrade jag.
Han la sina händer på min midja och drog mig emot sig.
- Kom igen. Det blir nog kul! Vad säger du?
Utan att säga ett enda ord gick jag mot garderoben och klädde av mig den enorma tröjan. Jag slängde den irriterat vid Ulrik. Han kollade på mig och förstod att jag inte ville dit. Det var uppenbart att han ville berätta sin åsikt och flippa lite, men höll det motvilligt inom sig. Vi har ju tjafsat så mycket senaste tiden, han ville inte ta några risker. Tror jag i alla fall. Det var vad jag tydde.
- Snälla Pao?
Jag stod i underkläder och satte nu på mig min nya militärtröja med mina svarta favoritbyxor. Slutligen var jag tvungen att säga något.
- Kom. Jag är hungrig.
Sa jag, fortfarande irriterat. Ulrik suckade och följde mig mot köket. Jag tog fram bröd och nutella. Sedan hällde jag mjölk i en kopp. Bestämt slog jag mig ner vid bordet. Ulrik satte sig framför mig.
- Tänker du inte äta? Frågade jag.
Han skakade på huvudet.
- Jag åt då du sov..
Muttrade han. Vi hade så många tankar, men var rädda att säga något som skulle förvärra saker och ting. Stämningen var i stort sett förfärlig. Jag tuggade i mig mackan men kände mig si sådär taskig som inte ville ta med honom hem till mig.
- Jag som redan ordnat biljetterna...
Gnällde han med en tillgjord bebisröst och balanserade sin haka på handen.
- Okej då.. låt gå. Sa jag tillslut.
Ulrik sken upp.
- Verkligen?
Jag nickade. Han klev ur stolen och gick fram till min stol och kramade mig bakifrån. Jag log och svalde klunken av mjölk jag just tagit. Jag lyfte huvudet mot honom och gav honom en lätt kyss. Snabbt trycktes våra läppar mot varandras och gav ifrån sig ett smack.

När jag ätit klart gick jag mot sovrummet och gjorde mig i ordning. Ulrik hade redan börjat packa då jag åt frukost. När jag stadigt la mascaran vände jag mig mot honom.
- Du? När skulle vi iväg igentligen? Frågade jag.
- Om ungefär en timme? Sa han och höjde ögonbrynen.
Jag hade ingen aning om att det var så snart! Nu stressade jag för att hinna i samma takt som Ulrik. När vi äntligen var klara knöt vi våra skor och lämnade hemmet.

-

NU BÖRJAR NOVELLSKRIVAREN (JAG) SKRIVA. Efter en snabb tur i ett ganska så litet och trångt flygplan stod vi på land igen, istället för höghus och bilar och en massa stressade människor i Sveriges huvudstad till bara snö och träd, granar och inte så många människor alls. Lite tråkigt faktiskt, vi tog en taxi till våran familjs gamla stuga, även fast det bara tog 20 minuter att gå, men det orkade såklart inte vi.

Jag vred om nyckeln till den svarta trä dörren, den öppnades med en hård knuff. Jag tände den enkla glödlampan i taket och tog av mig skorna.
- Fy vad kallt det är! Vi måste sätta på värmen.
- Var gör man det? Frågade Ulrik och hängde upp min jacka.
Jag tänkte lite, han kollade på mig och skrattade.
- Du skojar? Du vet väl?
- Alltså, det var aldrig jag som gjorde det. Men nere i källaren tror jag?
- Ja, jag går ner och kollar. Sa han och gick längre in i stugan. Han såg vilsen ut och kollade åt båda hållen.
- Till vänster sa jag och skrattade.
- Ja, såklart. Sa han och gick ner för den gamla trappan.

Stugan var röd, med svart tak och svart dörr, detaljer osv. Inne var det mörkbrunt trägolv, vita väggar i köket, olivgröna i vardagsrummet och bruna i hallen. Snyggt, eller inte. Farmor hade bestämt tapeter och allt. Men nu hade hon gift om sig och bodde nere i Värmland och vi fick stugan. Det var en ganska enkel inredning, två svarta stolar och ett brunt bord i köket. En svart expedit hylla, en grå soffa med vita kuddar och en stor växt i hörnet. Och ingen TV, ingen TV. Hur i hela friden ska jag klara mig här uppe i en hel vecka. Jag suckade och kände på elementet, det var kokett. Han hade fixat det!
Jag hörde de tunga stegen från trappan.

- Vem är bäst? Sa han och drog ut sina armar.
- Du är bäst. Sa jag och lät mig omfamnas av hans varma famn, han kysste mig lätt på pannan.

- Du, vi har ingen TV. Helt sjukt, sa jag lågt.
- Det är därför jag ville upp hit, jag vill bort från internet, Tv:n, media, jobbet. Allt.
- Jaja, sa jag och började hämtade min resväska.

Ulrik satte sig i soffan och såg nöjd ut.

- Hallå, det finns inget sovrum! Utbrast jag när jag skulle packa upp.
- Jo där nere finns en dubbelsäng, kanske inte världens skönaste men den funkar. Finns en tv där också förresten.

Jag skyndade mig ner med resväskan och där fanns det en dubbelsäng med vita lakan och kuddar. Sedan en vit garderob och en toalett. Sedan massa svart vita tavlor, den gråa tjock Tv:n kunde jag omöjligt få på, typsikt!
Jag packade upp mina grejer, Ipaden, Systemkameran, Macbooken. Allt det Ulrik inte ville att jag skulle ha med mig, hehe. Busigt. Jag tog på mig min stora gråa tjocktröja med svarta lappar och svarta sockor. Satt upp håret slarvigt och gick upp till Ulrik med Macbooken i högsta hugg. Jag satte mig bredvid honom i soffan med en duns. Jag såg hur han sneglade på datorn, men brydde mig inte. Inget internet, såklart!

- Tror du seriöst vi har internet här ute? Frågade han, som om jag var en idiot.
- Skulle bara testa... Sa jag snabbt.
- Jag har internet i min mobil, man kan koppla det till datorn. Men jag har lösenord.
- Snällaaaa? Sa jag och slängde mig över honom.
- Vad får jag av det då?
Jag tänkte lite.
- Inget mer surfande på hela kvällen, om jag får en timme nu.
- 20 minuter. Sa han.
- Kom igen, va inte sådär.
- Men sluta vara så beroende av Facebook och allt sånt skit.
- Okey, 20 minuter. Deal.

Han skrattade och kollade på mig, jag la mitt huvud på hans bröst.
- Jag är hungrig. Sa jag tyst.
- Jag med, jag går och fixar något. Sa han och kämpade sig ur soffan. Jag betraktade honom när han fick till kylskåpet och kliade sig i huvudet.
- Trodde du verkligen att det skulle finnas mat här? Frågade jag och skrattade åt honom när jag låg i den varma soffan.
- Haha, kom så går vi och handlar! Sa han och drog på sig jackan.
- Närmaste mataffär ligger 45 minuter härifrån. Men det finns en liten kiosk 2 km här ifrån. Sa jag.
- Jag hittar inte, kan inte du hänga med?
- Jag vill inte att du dör, så visst.
Han skrattade.
Jag drog på mig ett par svarta tajta Acne jeans och den svarta jofama skin jackan och tubsjalen, sedan mina låga ljusa uggs. Det fulaste som finns, men skönaste också.
- Vi öppnade dörren och möttes av den iskalla vinden.
- Är du så jätte hungrig? Jag har lite godis i resväskan. Sa Ulrik och log.
- Nej, jag har en bättre idé! Sa jag och gav honom en busig blick.
Han kollade oroligt på mig när jag kastade en svart hjälm till honom. Jag skrattade åt hans rädda ansiktsuttryck. Nu skulle vi ha kul!

Kommentera gärna, betyder så sjukt mycket!

SVAR PÅ TAL

Kategori: + INFO

Svar: På en vecka, men förlåt mig för att jag har varit sjuk och inte orkat. Har faktiskt också ett liv. Kräver inte, vill hjälpa andra som kanske vill ha fler besökare. Uppskattas inte verkar det som, gör mitt bästa. Tack för din åsikt Nathalie :)

För alla er som vill ha nytt kapitel, skriver nu! Och Hr utsett en vinnare. Blir extra långt. Ha det bäst fin ni!

TÄVLING!

Kategori: + INFO

Skriv en början på Kapitel 19, ungefär en sida. Skicka in till zi.mona@live.se så kanske jag publicerar din text! Länkar din blogg också.
Avslutas 18.00!
Kom igen och skicka in. Så kommer det ett kapitel idag, har fått 0. Vill minst ha 3!

 

KAPITEL 18.

Kategori: + DEL 3.

Människorna började komma in en efter en, nu var ungefär hälften här. Jag sneglade på mobilen, inget. Jag gick till bordet och hälsade på alla som hade kommit och sen fixade jag musiken på datorn, en spellista för ikväll. Sedan gick jag till Hannah's rum och bytte om till ett vitt linne med låg rygg och space triangel på och svarta Levis shorts. Under hade jag bikinin. Sedan ringde mobilen, jag svarade snabbt. Kanske lite för snabbt.

- Ah hallå.
- Hej, du var bor Hannah nu igen? Jag är utanför dig, vart ska jag gå?
- Det mörkblåa huset med svart tak, en våning. Det är precis mitt emot.
- Ja, juste. Haha! Jag kommer in ju då.
- Ah gör't!

Jag klickade och granskade mig snabbt i spegeln, sen gick jag till dörren och mötte honom. Han höll på att ta av sina skor när jag kom in i hallen. Han hade ett vitt linne och blåa smala jeans.

- Hey, va fin du är! Sa han och kramade om mig.
- Du är fin. Sa jag och kysste honom lätt.

Vi gick till trappan nertill källaren när han stoppade mig.
- Pao...
-Ah?
- Ingen alkohol ikväll, okey?...
Sa han försiktigt. Han såg att var osäker.
- Nej då. Sa jag och blinkade med ena ögat.

Vi gick ner för trapporna,han kom strax efter. Lovisa kom fram och hälsade och räckte fram en cider. Jag tog emot den när Ulrik la sin hand på min midja. Jag kollade bak, han nickade mot burken. Jag suckade och gav den till honom, gick till datorn och satt på spellistan med 105 låtar och höjde till högsta volym. Källaren vibrerade, så som bordet och människorna började lätt hänga med musiken. Jag och Hannah hoppade runt på dansgolvet och dansade vilt, då började alla hänga på. Nu var vi typ 50 pers i en källare, och jag kände att luften började bli kvav. Så jag gick och öppnade dörren till bubbelpoolen, Ulrik satt i soffan och snackade med någon kille Hannah kände,mjag fick hans blick och visade med händerna att han skulle komma. Han ställde sig upp och gick mot mig.

- Kan inte du följa med mig ut? Sa jag och la länderna i hans bakfickor.
- Till bubbelpoolen? Frågade han och kollade ut.
- Ah, sa jag och gick lite närmare honom.
- Ah, visst. Sa han med ett snett leende.
Ska bara upp och hämta shortsen.

Jag gick ut i förväg, upp för den lilla trappan och sen på Hannahs gräsmatta, precis där trappan slutade låg den stora bubbelpoolen, det var trä runt den. Som var varmare än gräset i alla fall. Jag tog av mig kläderna och hoppade in i bubbelpoolen med bikinin jag hade under, jag hörde jublet och musiken nerifrån.

Ulrik kom upp med shortsen och ett linne över, han tog av sig linnet och hoppade in bredvid mig. Det var mörkt ute, men ljuset från bubbelpoolen var starkt. We found love började spelas nere i källaren. Ulrik skrattade hest.
- Vadå? Sa jag nyfiket.
- Kommer du ihåg första festen hos Lovisa?
- Ah. Sa jag och flätade in min hand i hans.
- Den spelades ju då, jag tycker låten är lixom...
Jag avbröt honom.
- Våran låt?
Han nickade.
- Våran låt. Sa han och kollade ner och log.

Ulriks perspektiv:

Det var våran låt, vi hade kysst varandra första gången den spelades. Den var inte någon favorit, men hade nästan blivit det.
Det var tyst, men ingen pinsam tystnad. Det var en härlig tystnad, jag och Pao har nog aldrig haft " pinsamma tystnader". Vi är väldigt trygga i varandra.

Jag såg henne i profil, hennes bruna långa hår och bruna kropp och vita bikini. Hon märkte att jag kollade på henne och hoppade upp i mitt knä och höll på med mitt hår, jag la mina händer runt hennes midja. Jag kysste henne mjukt men slutade snabbt och kollade bort.

Paulinas perspektiv:

- Var cidern god? Frågade han lågt.
- Va?
- Du luktar ju cider.
- Men sluta, det gör jag ju inte alls? Sa jag högt.
- Du kan inte lura mig. Sa han, fortfarande med en låg röst.
- Är du min pappa eller?
- Nej, men jag bryr mig om dig.
Det var tyst, jag tänkte. Men satt fortfarande kvar på hans knä, mot honom.
- Förlåt, jag kanske ska tagga ner lite... Sa han försiktigt.
- Ja, det borde nog vi båda.
Jag satt mig bredvid honom.
- Kan vi inte, dra? Frågade jag snabbt.
- Va?
- Kan vi inte dra ner?
- Ah okey. Sa han och ställde sig upp.

Det var lite stelt nu, men vadå. Jag hade inte druckit ett skit.

Jag tog på mig linnet och de vita låga conversen, tog min bruna skinnväska i källaren och la ner shortsen och tog upp Ulriks stora svarta tjocktröja med huva, satt på mig den och satt mig sedan i soffan med Charlie och Alicia. Ulrik såg jag jag inte.

- Pau, jag vill snacka med dig. Kan du komma hit?
Hannah pekade mot korridoren.

Jag gick upp ur soffan och gick mot Hannah.
- Vadå? Sa jag och lade armarna i kors, mest för att jag frös lite.
- Kom vi går till bastun, vill inte att någon ska höra.

Vi gick till bastun och ställde oss vid dörren. bastun var inte på, men lamporna var tända.
- Vadå? Sa jag åter igen.

Någon hostade på andra sidan rummet, Ulrik? Han satt nerböljd och kollade upp.

- Jag kan säga sen... Sa Hannah och gick ut.

Jag satt mig bredvid honom och la handen på hans rygg.
- Varför sitter du här?
Han lutade sig bakåt och kollade framåt.
- Alltså, vi har bråkat så mycket på sistone. Och jag kan bara inte slappna av, jag är grymt stressad hela tiden. Jag vill bara åka iväg någonstans i en vecka och bara vara med dig. Så vi liksom, hittar tillbaka.
Jag förstod vad han menade, hans jobb som pressade på så himla mycket,och jag. Som pressade på minst lika mycket.

- Vi åker bort, på mitt påsklov. Okey?
- Han nickade och fick fram ett leende.
Jag lutade mig över honom och kysste honom länge.

- Kom, vi går hem till mig. Sa jag och tog honom i handen.
- Kan vi inte vara kvar här lite, sa han.
- Vad vill du göra här?

Han kysste mig igen, mer intensivt. Jag stod mot väggen och stoppade honom.
- Jag är trött, okey?
Han nickade och vi gick hem till mig.


25+ kommentarer!
Vart ska dom åka bort?!